onsdag 27 september 2017

Idag skulle mitt livs kärlek...


... ha fyllt 65 år. Denna dag skulle hans pensionärsliv med mig och Amanda i stugan börja. Men så fick det inte bli!

Tänk så mycket vi hade planerat för att bara njuta av varandra och ta det lugnt, när denna dag skulle komma. Bara göra undan alla måsten först (tack bästate P, A, E med flera för all hjälp med alla måsten!!!), för att sedan bara vara tillsammans.
Vakna när vi hade sovit färdigt. äta när vi blev hungriga och lägga oss när vi kände för det. Inte bry oss om klockor alls.

Livet ville dock annorlunda. Han fick inte bli pensionär och jag blev änka för exakt 2½ år sedan.

Vila i frid!

Jag tänker på dig många gånger varje dag och saknar dig otroligt mycket! 

 
/Julia

10 kommentarer:

  1. Tråkigt när sådana saker händer 💖 livet går för fort ibland.

    Kram 🌹

    SvaraRadera
  2. Alltid jobbigt när man förlorar nån men extra jobbigt vid vissa tidpunkter.

    Många kramar och Nospussar från oss!

    SvaraRadera
  3. Hug to you my dear
    It's beautiful tribute. I wish I could say something to heal your heart but no words.
    Lots of love from me

    SvaraRadera
  4. Ja det är tråkigt då allt man har velat än lång tid inte riktigt blir som det var tänkt,men livet måste gå vidare ändå och man får leva på de fina minnena man har.
    Hoppas du får en vacker höst nu i oktober och framåt.
    Kramizar till dig och goaste Amanda från oss här i norr/ Gunilla.

    SvaraRadera
  5. Det är några dagar sen nu, men jag känner verkligen med dig, och du skriver så vackert. Aldrig vet man vad livet har i beredskap. Så sorgligt att ni inte fick uppleva ålderdomen tillsammans.

    SvaraRadera